1623-1682   Related Paintings of Pieter Wouwerman :. | Landscape with Shepherds | The Bridge at Nantes | Effect of Snow at Saint Cloud | Mr.R.N.Blatt's 'Thorn' With Busby Up on york Bacecourse | Christ Carring the Cross |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Francois-Joseph Heim
1787-1865 French Francois-Joseph Heim Gallery He was born at Belfort. He early distinguished himself at the Ecole Centrale of Strassburg, and in 1803 entered the studio of Vincent at Paris. In 1807 he obtained the first prize, and in 1812 his picture of The Return of Jacob (Musee de Bordeaux) won for him a gold medal of the first class, which he again obtained in 1817, when he exhibited, together with other works, a St John-bought by Vivant Denon. In 1819 the Resurrection of Lazarus (Cathedral Autun), the Martyrdom of St Cyr (St Gervais), and two scenes from the life of Vespasian (ordered by the king) attracted attention. In 1823 the Re-erection of the Royal Tombs at St Denis, the Martyrdom of St Laurence (Nôtre Dame) and several full-length portraits increased the painter popularity; and in 1824, when he exhibited his great canvas, the Massacre of the Jews (Louvre), Heim was rewarded with the Legion of Honour. In 1827 appeared the King giving away Prizes at the Salon of 1824 (Louvre-engraved by Jazet) the picture by which Heim is best known and Saint Hyacinthe. Heim was now commissioned to decorate the Gallery Charles X (Louvre). Though ridiculed by the romantists, Heim succeeded Regnault at the Institute in 1834, shortly after which he commenced a series of drawings of the celebrities of his day, which are of much interest. His decorations of the Conference room of the Chamber of Deputies were completed in 1844; and in 1847 his works at the Salon Champ de Mai and Reading a Play at the Theatre Francais were the signal for violent criticisms. Yet something like a turn of opinion in his favour took place at the exhibition of 1851; his powers as draughtsman and the occasional merits of his composition were recognized, and toleration extended even to his colour. Heim was awarded the great gold medal, and in 1855-having sent to the Salon no less than sixteen portraits, amongst which may be cited those of Cuvier, Geoffroy de St Hilaire, and Madame Hersent he was made officer of the legion of honour. In 1859 he again exhibited a curious collection of portraits, sixty-four members of the Institute arranged in groups of four. Besides the paintings already mentioned, there is to be seen in Notre Dame de Lorette (Paris) a work executed on the spot; and the museum of Strassburg contains an excellent example of his easel pictures, the subject of which is a Shepherd Drinking from a Spring.
Carl Wilhelm Barth
(1847 - 1919) was a Norwegian painter. He was born in Christiania. He studied painting under Hans Gude from 1881 to 1883, and having worked as a naval officer until then, he specialized in marine art. He is represented with three works in the National Gallery of Norway. He was the son of Jacob Bøckmann Barth and brother of Agnar Johannes Barth, both foresters.